Stormaktstidens förvaltning

De dryga hundra år som utgör Sveriges stormaktsperiod är ingen enhetlig period. Gustav II Adolf moderniserade förvaltningen och omorganiserade armén tillsammans med rikskansler Axel Oxenstierna (se bild). I 1634 års regeringsform stadgades att det vid konungens sida skulle finnas ett riksråd. Fem ämbetsmän i rådet hade särskilt stark ställning: kanslern, skattmästaren, marsken, amiralen och drotsen.

Adelns makt och privilegier ökade under 1600-talets krigsår. Samtidigt stärktes kungamakten både under Karl X Gustav och Karl XI. Detta skedde på bekostnad av både rådet och riksdagen. När Karl XII efterträdde sin far Karl XI regerade han med envälde. Efter hans död 1718 förlorade kungen en del av sin makt. Perioden som följde kallas för frihetstiden.

> Stormaktstiden - översikt

> Den geografiska expansionen